helelala

En blogg om mitt liv i den stora huvudstaden med stort fokus på träning. Följ med på mitt flängiga träningsliv i löp och skidspår

midnattsloppet 2014

Kategori: Löplopp

ÄNTLIGEN, äntligen kom jag under den där 50 minuters gränsen! Som jag slitit på runday träffarna med alla dessa intervaller, sprungit under den kalla blöta vintern, kämpat i sommarvärmen, springit långt och kort, fort och långsamt ! och äntligen kom belöningen!
 
 
Laddade med hotellfrukost med mina löparkompanjoner och vår hejjaklack! Sen blev det en runda på stan innehållandes både shopping, kultur och fika! Pastamiddagen intogs innan vi han med några timmars slappande och laddande i soffan. Nervositeten kom nu över, pressen från mig självatt jag ville springa på en bra tid! med detta kommer också det klassiska magonten. Tog tunnelbanna tillsammans med många andra rosaklädda löpare bort mot söder och Zinkensdamm. Väl på plats släppte som tur var magontet och jag började bli riktigt laddad. Hittade en taggad kollega med blivande man som önskade och önskades lycka till! vid 21.45 var det dags för mig att krama Anna och Kristina lycka till och gå in i min startfålla 3D. Vi vandrade tillsammans mot starten där Sats väntade med uppvärmning. Sen svors löpareden och vi skrönade tillsammans Just idag är jag stark innan nedräkningen började. När startskottet gick är det som man skjuts ur en kanon och bara flyger iväg. och jag kände mig så stark! kollade på klockan efter 1 km och höll 4.30 tempo och det gick lätt och jag kände mig stark. Så fortsatte att springa på och chansade på att det skulle hålla hela vägen. Första 3km var lätta och gick hur bra som helst. Sen började en lätt stigning fram till första backen. Men den lystes upp av ljusbågar och marshaller som den var bara rolig att springa. Jag har ju också en tendens att bli taggad av att få bli lite förbannad på alla som är ivägen. Klart jag var trött på toppen och lite lätt illamående men hade ändå mycket energi kvar. Efter 5 km stod Mark Levengood och hejade på oss vilket gav energi från en sån sötnos. Upp till höjden vid Ersta där hela stockholm öppnas upp! Sen var det ju nedförbacke eftersom hälften var gjord. Efter 8 km kom nästa branta stigning, och den var seg! Ett hav av rosa tröjor att följa efter som visade hur lång backen var! och det gick och efter den hade jag energi kvar att öka lite. När vi kom in på Hornsgatan och det bara var 1 km kvar ökade jag ytterliggare och kände att det går nog det här, jag klarar nog tusan 50 min. 
Sista hundra metrarna var lite av en bina och det kändes som målet aldrig skulle komma! Men tillslut in under målbågen och den känslan! Jag klarade mitt mål, jag kom under 50 minuter, jag sprang 10km, 1 mil på 49,50 minuter!! 
Mötte min fina vän Jonas efter loppet som gjorde mig väldigt imponerad, förstår inte hur de kans springa så snabbt, 16 sek ifrån att komma under 40 minuter! 
Efter en stund kom även Anna och Kristina i mål, väldigt nöjda och kul att de båda tyckte det var roligt! 
 
 

Blodomloppet

Kategori: Löplopp, lalaa

Idag efter jobbet tog jag cykeln bort över östermalm och gärdet till Djurgårdsbrunn/Djurgården där det var en massa folk, taggade för att springa blodomloppet. Första starten hade gått o de hade nog hunnit gå i mål när vi började värma upp. Vi var ett lag från jobbet med 6 stycken kollegor. Jag och Pernilla trängde oss nästan längst fram i tidtagningsstartledet. Ja va inte supertaggad efter en seg dag på jobbet och tusen tankar i huvudet av planering. Men när startskottet går går det inte att hålla tillbaka, hjärnan taggar tävling och benen pinnar på. Bättre än vårruset då det inte alls var lika trångt, så ja kunde springa på snabbt redan från start. MEN, jag insåg att jag gillar ändå det där med att springa med mycket folk, att få bli taggad av att springa om lite småförbannad över att det är trångt. 
En fin runda var det iallafall längs vattnet på djurgården och jag hittade några karlar att tävla med. Kände mig lite lurad när klockan på armen visade 5km men målet inte syntes till. Men efter 250 ganska trånga meter längre kom äntligen målet och en trött Helen fick sluttiden 24,49.
 
 

Vårruset

Kategori: Löplopp, lalaa

 
Det har ju blivit lite av en tradition att springa vårruset! Först några år i Göteborg under studietiden i Borås! Då sprang vi för Lärararnas Riksförbund. Sen blev det i Örebro några år med syster o.co. O så nu i år, premiär i Stockholm.
Emma kom till mig efter jobbet så laddade vi innan vi cyklade bort till Universitetet och mötte upp resten av laget. Jag och Emma var de enda med tidtagning så vi sprang ner och värmde upp i starled 1. Galet mycket folk och jag blev stressad av att hamna så långt bak.. men men! Klassisk uppvärmning med friskis och svettis innan startskottet gick. Stod rätt still i början men sen så rörde det sig sakta framåt! Alldeles för trångt första kilometern, men man blir ju taggad och får självförtroende av att få springa om. Sen så flöt det på och man kunde hålla nästan det tempo man vill och jag behövde bara skälla på några få som inte kan det där med att hålla höger! Lite tråkigt att springa ute på Norra djurgården till skilland från i Örebro när man springer i stan och det är folk som hejar! Men det var en fin runda, sprang förbi gamla jobbet med blandade känslor..
På slutet blev det en fin spurt in i mål och sluttiden blev 23 minuter! Riktigt nöjd över att benen kändes pigga igen efter Göteborgsvarvet. Avslutade med en riktigt kall picknick!!