Tänk hur mycket jag förändrats. Från att som yngre hata allt som hade med idrott att göra, var överlycklig när en idrottslektion uteblev och sorgligt nog såg jag mitt skadade knä som något positivt då jag inte behövde vara med på idrotten på en hel termin. Dom där idrottslektionerna innebar ständig ångest för mig under 9 års skoltid. Mitt första gymnasieår hände dock något, vi var 20 tjejer och 1 kille i klassen. Så lektionerna dominerades inte av fotbollskillar som fick igenom att varje lektion bestod av bollsport. Vi hade kul på lektionerna, vi dansande, lekte massa nya roliga lekar och när vi någon enstaka gång spelade någon bollsport var det med någon rolig tvist. När jag sen bytte linje och återigen började i en idrottsdominerande klass (gick med hockeyprofilen) bestämde jag mig att nä, varför ska jag utsätta mig för detta, aldrig mer bollsport. Så det blev många promenerader och timmar i gymmet under mina 3 sista skolår.
Från all den ångesten som idrott förde med sig till att idag, träna frivilligt flera dagar i veckan, längta efter varje pass och njuta av att träna. Just för att jag gör det för att jag vill, inga måsten eller tvång.
pilla säger:
Bloggadress: http://pernillabredolt.com
Tur att du ändrade dig! Verkligen klassiker bild, undra hur många som har en sådan i sitt fotoalbum? :)
Saras träningsblogg säger:
Bloggadress: http://monch.blogg.se
Men ellerhur!! Tror skolidrotten förstört för många!! Mig med!