jag minns när vi satt i rasthallen när vi gick i 1an och tittade på 85orna som skulle ta studenten. dom såg så lyckliga ut och vi var avundsjuka och tänkte att det var så grymt långt kvar tills det var våran tur, hela två år.  jag och nicole ångrade oss att vi hade gått om ett år, tänk annars hade det bara vart ett år kvar.

men..

nu är det två år sen vi var iväg till alanya och planerade för fullt inför studenten, balen och avslutningsshowerna.
våran show är nått ja helst inte pratar om alls, usch, hahah. men tänk vilka tider, det var LYCKA på hög nivå. man gick omkring med ett pirr i magen hela tiden och bara räknade ner och njöt njöt njöt.
helt klart var det nog den bästa tiden i mitt liv, man hade sina vänner omkring sig och fick göra det stora tillsammans.
"Fader abraham fader abraham" man kan inte annat än skratta när man tänker tillbaka på bregårns alla traditioner. vist skolan hade sin stämpel och man skulle helst vara såå snygg för att gå där.  till viss del stämde de, men jag trivdes. man visste vilka alla var man kände till allt skvaller, ytlikt så det bara skriker om det, men det var ju så det skulle vara när man var 16-19 år.

nu har det gått två år och jag har snart gått klart mitt första år på högskolan i borås. jag är LYCKLIG och jag trivs med mitt liv. jag har lagt av med det där med att ångra saker och tänka tänk om. jag har gjort mina val och dom står jag för nu. vist kan man sakna saker och vissa, men.. då hade ja inte fått allt det här. 

 
tvåan på gymnasiet, första klassfesten med nya klassen haha..
















                                                                      



                                                                                                          ALANYA...

  BORÅS