helelala

Mitt vasalopp! 

Bättre sen än aldrig kom jag ju på att jag inte publicerat något inlägg om självaste Vasaloppet2014.

Tog tåget mot Kil efter jobbet på fredagen, matlådan packad och flera liter vätska. Ständigt mätt men tvingade i mig min medpackade pastasallad och mina smörgåsar. I Kil hämtade bästa teamkompisarna Sara och John upp mig så började vi bilresan mot sälen! korvstopp i värmlandsporten och sedan vid 10 tiden var vi framme. Däckade rätt så direkt och bestämde oss för att passa på att sova läänge på lördagen! Vaknade vid 9 efter 11 timmars sömn, laddade för dagen före! alltid en väldigt speciell dag det där, dagen före ett större lopp. Vi åt en stor frukost innan vi tog på oss skidorna för att gå upp till spåret och känna på det hela lite. Åkte en 4 km runda vilket kändes väldigt bra! Sedan blev det dusch och lunch uppe i Tandådalen innan vi åkte ner mot Sälen och Berga by! 

Nummerlappshämtning, inlämning av skidor för vallning och obligatorisk shopping i sponsortältet. Mötte upp Johns föräldrar (bäste deltagarna i vårt fina vasaloppsteam som gjorde en fantastisk insatts under söndagen). 

Hem för ätning och laddning. Nervösa timmar i väntan på att bara få åka ner till starten. Sov några få timmar, sen upp vid 03.15 för lite frukostätning och påklädning innan bilarna rullade ner mot Berga by. Vi åkte på andra sidan älven via Transtrand och när vi var i höjd med startområdet fick vi se att det redan var kö vid startfållorna. Så det blev att snabbt parkera och springa ner till starten. Jag ställde mig vid startled 9 och Sara och John vid 10an.

Sen en väntan på 45 minuter ungefär innan man fick springa in och lägga skidorna i en bra startposition. 

När detta var gjort satte vi oss i Johns föräldrars bil och käkade frukost, bytte till pjäxor innan vi ställde oss i den låånga bajamajakön! Pratade med en gubbe där som inte så peppande informerade oss när de i högtalarna roppade ut att spårmaskinen precis kommit tillbaka efter att ha spårat om, att detta inte va ett gott tecken. Det bästa är om det får va isigt länge och spårat några dagar tidigare.. Men men! 

Vid 20 i 8 gick jag till startled 9 och detta moment var det ja vart mest nervös för, HUR skulle jag hitta skidorna! Men eftersom jag va där så tidigt var det inga problem att hitta dem längst fram. 

På med skidorna och kl 8.00 löd startskottet! VILKEN KÄNSLA, där stod jag, i Sälen, i starten av Vasaloppet som man sett så många gånger på TV.

MEN, det stod tvärstill. Men efter några minuter började vi röra oss och det gick att åka några hunda meter innan det tog stopp igen. Jag följde rådet att hålla vänster där det längre fram smalnade av. Lång väntan innan jag kunde åka förbi den lilla sjö som bildats.. åka några hundra meter igen innan PROPPEN kom. gah blir förbannad av minnet av detta. Jag valde hel fel. hamnade MITT I den omtalade första backen. Det var brant, det var isigt och det stod still. 1 timma och 30 minuter tog det till toppen! kanske 2 km åkning.. Galet, jag var förbannad på att det stod still, jag var stressad, jag var arg på alla som fuskade som tog av sig skidorna och gick och var i vägen för oss andra i backen och på toppen när dom kom längre fram än vade de borde gjort. På toppen kom jag ifatt Sara och John, som startat bakom mig. Då blev jag arg igen och insåg att jag valt helt fel i backen. MEN, jag fick energi av detta och tävlingsdjävulen i mig kom fram. Stakade på snabbt som tusan och märkte knappt av de obefintliga spåren påvägen mot Smågan! Väldigt gött iallafall med ett stopp här, åkte förbi svt och försökte få bli intervjuad, men icke. Drack iallafall och fortsatte färden mot nästa stopp Mångsbodarna. Det gäller att hela tiden tänka till nästa stopp, inte se hela vägen fram till Mora, de blir för psykiskt jobbigt när km skyltarna visar 88km osv. Nu var adrenalinen borta från den första backen och det börjades kännas i fötterna att man hela tiden fick stå och spänna sig i de obefintliga spåren för att åka på de isiga delarna. Men trots detta upplevde jag ändå under hela loppet att det gick att staka på rätt bra, det var isigt och det gick väldigt snabbt i nedförsbackarna. Jag var inställd på att det skulle vara blötare och trögare.

Varje station var en stor glädje och jag var duktigare på att äta och dricka på varje kontroll då jag förra året var hungrig under hela loppet. Efter Evertsberg visste jag att Lasse och Bettan (johns föräldrar) skulle stå. Så jag slet efter Evertsberg, trots att det är lättåkt där med många långa fina nedförsbackar längtade jag efter peppande ord och också få höra om lägesrapport från Sara och John. Såg Bovallsgänget och åkte gråtande fram och frågade efter Lasse! Men han stod längre fram och kramade om mig och hejade på och berättade att Sara och John var efter men att de var igång fortfarande (väldigt glädjande både för tävlingsdjävulen och medmänniskan i mig)

Efter mål grät jag lite till, kramade och peppade okända runt omkring mig, kände att det gjorde ont precis överallt!! Hoppade in i bussarna mot duschen. underbart!! få ta av sig alla äckliga blöta kläder och ställa sig i en varm dusch och sen få ta på sig torra kläder, underbart! Mötte upp Lasse och stod vid målet och hejade på grymma Sara och John som också klarade det!!! Vilka grymma vänner och vilket fantastiskt team!